Frön och smulor, nya tider

balkongenkamomill

Vi vaknade med regnsmatter utanför fönstret i morse. Det var härligt att ligga och kittlas med Totoro innan dagen började. Men efter frukosten sken solen. Och nu ser en nästan hur gamla buskar och träd får nytt liv med ljusgröna skott som tränger sig förbi de nästan vissna och torrtråkiga kvistarna och bladen från förra säsongen.

Solen värmer skönt på eftermiddagen och luften är frisk. Jag sår kamomill i en gammal blomlåda och undrar om ängsblommorna ska trivas på vår balkong. Vi har en påse anemon-lökar i beredskap också.

Jag har lyssnat klart på andra delen i Kristina Sandbergs trilogi om hemmafrun Maj. Det är spännande och repetitivt långsamt på samma gång. Frustrerande och klargörande. Jag uppskattar som alltid matskildringarna – hur råvaror tas tillvara och hur småkakor staplas på hög i burkar för att smulas i oändliga kafferep. Och jag gillar ändå hur allt detta sätter sig i halsen av att åren går runt, runt, och världen snurrar allt fortare kring den lilla världen som rymmer så mycket ångest. Jag tackar feminismen för den jämställdhetskamp som ändå kommit så långt att jag kan ha brödbak och mat mer som en hobby än som existensberättigande.

One Response to “Frön och smulor, nya tider

  • ”torrtråkiga kvistar”, ”världen snurrar allt fortare kring den lilla världen som rymmer så mycket ångest” Underbara formuleringar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *